010-170 52 63

Mina reflektioner



2026 09 29 Tisdag

Oktober🍂 en tid för vila, förändring och magi ✨

Kära du, Oktober kommer smygande. Luften blir klarare, kvällarna mörkare och naturen börjar sakta släppa taget om det som varit. Löven skiftar färg och faller till marken, som om naturen själv visar oss att det är okej att släppa taget – att vi inte behöver hålla fast vid allt. För mig bär oktober med sig något alldeles särskilt. Det finns ett lugn i den här tiden. En värme mitt i mörkret. En känsla av att få dra sig lite närmare sig själv, krypa in i stillheten och faktiskt slappna av.

Jag längtar efter vila. Efter långsammare morgnar, tända ljus, naturens färger och stunder där jag inte behöver prestera eller vara på väg någonstans. Bara få vara. Och kanske är det just det som hösten vill påminna oss om att vila inte betyder att ingenting händer. För ibland händer det som allra mest när vi saktar ner. Det är i stillheten vi kan höra oss själva lite tydligare. Känna vad vi längtar efter och vad vi vill lämna bakom oss. Och kanske också ana det som vill växa fram.

Och i oktober händer något alldeles särskilt för mig… Jag fyller 50 år. Femtio. Det är nästan lite svårt att säga högt. 50 år av liv, av skratt och tårar, kärlek, relationer, erfarenheter och av misstag… av lärdomar, omvägar och nya vägar av att söka, hitta, tappa bort och hitta tillbaka igen. Och när jag tänker på att fylla 50 känner jag faktiskt inte att jag lämnar något bakom mig. Jag känner snarare att jag kliver in i något som om livet öppnar en ny dörr. Det finns något nästan magiskt i att komma till en ålder där man börjar förstå att man inte behöver bli någon annan.Man får bli ännu mer sig själv och kanske är det det som är en av de största gåvorna med att fylla 50. Att våga stå lite stadigare i den man är. Att släppa behovet av att passa in. Att lyssna mer på sin egen röst. Att välja med hjärtat. Att förstå att allt man varit med om faktiskt har lett en någonstans. Jag känner en stor tacksamhet när jag ser tillbaka och när jag blickar framåt känner jag en nyfikenhet, för jag tror inte att livet blir mindre magiskt efter 50. Jag tror att det kan bli djupare, jag känner det. Det växer en trygghet i mig. Mer närvarande. Mer sant. Mer levande. Och kanske är det precis det hösten speglar för mig just nu. Naturen drar sig tillbaka, men livet har inte stannat. Det förbereder sig. Något nytt får ta form under ytan och kanske får vi göra detsamma. ✨ En ny resa har börjat… ✨

Jag har börjat min mediumutbildning och det är svårt att sätta ord på vad som händer inom mig just nu. Det är som om hela jag är laddad. Mina känslor går högt och lågt, ibland alla känslor på samma dag. Jag känner mig fylld av förväntan, nyfikenhet, ödmjukhet och en hel del ”vad är det egentligen som händer?” ✨Det finns något mystiskt över den här resan som jag ännu inte riktigt kan förklara än. Läraren jag har fått möta bär på en magi som jag har svårt att sätta ord på. Och gruppen… vilken dynamik! ❤️ Det är något alldeles obeskrivligt fint i våra möten, i energin mellan oss och i allt vi tillsammans får uppleva och utforska. Samtidigt befinner jag mig i en personlig resa i hög fart. Det är mycket att ta in. Mycket att känna. Mycket att lära och jag behöver öva mycket. 🙏✨ Så nu väntar en tid av träning, nyfikenhet och att våga lita ännu mer på det jag känner och upplever. Kanske är det just det som är så vackert med den här vägen. Att inte ha alla svar, utan att få upptäcka dem längs vägen. Och vem vet… kanske får du också ta del av den här resan framöver. 🌙 Vill du boka en sittning med mig, är du varmt välkommen att höra av dig via mail: 📩 empowr.se Jag ser fram emot att möta dig där. ❤️

Den här månaden vill jag därför bjuda in dig till att stanna upp en stund. Kanske fråga dig själv: Vad längtar jag efter just nu? Vad behöver jag släppa taget om? Vad vill jag ge mer utrymme åt? Du behöver inte ha alla svar, ibland räcker det att lyssna inåt. Det är också där healing, kontakt med andevärlden och självutveckling får mötas för mig i det där utrymmet där vi får landa, känna efter och komma närmare oss själva. Så låt oktober få vara en månad där du inte behöver skynda. Tänd ett ljus. Ta en promenad. Ta en kopp te. Andas lite djupare. Lyssna inåt. Och kom ihåg: Du behöver inte hitta tillbaka till dig själv. Du behöver bara börja lyssna på den du redan är. 🌙

Oktober aktiviteter: Oktober bjuder också in till vackra händelser som jag vill uppmärksamma lite extra. Med hjärtat som kompass känner jag att det nu är dags att öppna ännu en liten dörr i min resa. Jag kommer med värme och ödmjukhet att börja välkomna er hem till mig, till min plats där jag får skapa ett lugnt och tryggt rum för healing, närvaro och själsliga möten, för dig, när du bokar tid hos mig. Det känns fint att låta det jag älskar få ta ännu mer plats, där jag får skapa ett lugnt och tryggt rum för healing, närvaro och själsliga möten. Det känns fint att få möta er på nära håll där vi tillsammans kan känna trygghet för de som vill komma fram, precis där ni befinner er i livet. En ny del av min dröm får ta form sakta och mjukt med hjärtat först.

Den 10 oktober är det nymåne, en tid för att vända blicken inåt, sätta intentioner och lyssna till det som vill börja ta form inom oss. Nymånen bär med sig känslan av en ny början, ett frö som får läggas i jorden och sakta börja gro.

Den 26 oktober är det fullmåne, och den vill jag möta tillsammans med dig genom healing på distans. ✨ Fullmånens energi kan upplevas som kraftfull och klar – en fin tid för att släppa taget om det som inte längre behöver följa med och skapa utrymme för det nya.

Jag kommer därför att erbjuda healing på distans och på plats vid fullmånen. En stund där du kan få landa, släppa taget, fylla på och bara ta emot. Du behöver inte göra någonting. Bara öppna upp för en stund av stillhet och låta healingen möta dig precis där du befinner dig. 💫 Kanske är det just det som oktober vill påminna oss om att vi ibland behöver släppa taget för att kunna ta emot det nya.

Med värme, Michaela 

2026 09 16 Onsdag


Det finns stunder i livet när man när man bara vet att något inom en har förändrats. Idag känner jag en sådan stund.  Jag känner mig så lyriskt lycklig inombords, som om något i mig får dansa fritt. Det pirrar i hela kroppen och någonstans därinne känns det som magi.

Jag får göra det som en gång bara var en längtan. En dröm som sakta har fått växa fram, inte genom att jag har haft alla svar utan genom att jag har lyssnat inåt. På hjärtat. På själen. På den där känslan som gång på gång har viskat:

Fortsätt...

Och jag fortsätter...

Inte snabbt.

Inte med någon färdig karta.

Utan lite i taget.

Steg för steg.

Andetag för andetag.

Själsligt, lugnt och metodiskt.

Jag behöver inte börja förstå att allt inte behöver ske på en gång. Det som byggs långsamt får möjlighet att slå djupare rötter. Det som får växa i sin egen takt kan också få stå stadigare när vinden kommer.

Och kanske är det precis så min väg behöver se ut.

För jag vet faktiskt inte vart den leder.

Jag vet inte vad målet är.

Jag vet inte ens om varje steg jag tar är åt rätt håll och om jag ska vara ärlig finns det en stor osäkerhet i mig också.

En liten rädsla som ibland blir ganska stor. En röst som frågar: Tänk om jag inte vågar? Tänk om jag inte klara det? 

Tänk om jag går åt fel håll?

Men något annat inom mig har börjat bli starkare.

Tilliten 

Den där mjuka känslan av att jag inte behöver veta allt för att våga fortsätta. Att jag inte behöver se hela vägen för att ta nästa steg. 

Så jag går.

Med min rädsla bredvid mig. Inte bakom mig. Inte framför mig. Utan bredvid mig, det är som att jag håller den i handen.

Kanske är det vad mod egentligen är.

Att inte vara utan rädsla. Utan att känna den och ändå välja att följa sitt hjärta.

Jag känner mig trygg i det okända på ett sätt som är svårt att förklara. Som om min själ vet någonting som mitt huvud ännu inte har förstått.

Så idag väljer jag att stanna upp en stund och känna.

Känna lyckan. Känna pirret. Känna tacksamheten. Känna osäkerheten. Känna rädslan. Och låta allt få finnas samtidigt. För kanske behöver jag inte välja mellan att vara rädd och att vara modig.

Jag kan vara båda.

Jag kan vara osäker och ändå gå framåt. Jag kan tvivla och ändå känna tillit. Jag kan känna att jag inte vet vart jag är på väg och ändå känna att jag är på väg hem till mig själv.

Och just där, i det lilla mellanrummet mellan rädsla och tillit, känner jag något alldeles särskilt.

Magi.

Min magi.

Och jag tänker fortsätta följa den. 

Långsamt.

Mjukt.

Steg för steg.

Precis som det ska vara.



Själsliga samtal

Andlig healing

Soul Empower

Gratis konsultation